Alkoholpolitik 1
Nyligen proklamerade vår statsminister Göran Persson att han var för en kraftig sänkning av alkoholskatten. Detta tycks ingå i en kampanj. Tidigare inslag har bland annat innefattat regeringens utredare Kent Härstedt utspel i massmedia, samt en våg artiklar om hur svartsprit väller in över Sveriges gränser kombinerat med, enligt samma tidningar, en lavinartad alkoholturism. Det tycks av någon underlig anledning ligga i statens intresse att vi super ihjäl oss.
Samtidigt som det propageras för billigare sprit åt alla, hetsar man mot sjukskrivningar. En stor del av svenskarna, i alla fall om man skall tro en del politiker, främst borgerliga, är lata arbetssmitare och bidragsfuskare. Dessa parasiter skall jagas med blåslampa. Bara vi får bort påstådda sjukskrivningsfusket så kommer Sveriges ekonomi att blomstra. Ut med de låtsassjuka latmaskarna på arbetsmarknaden så kommer Sveriges ekonomi återigen att blomstra likt, förhoppningsvis likt Kinas.
Personligen tror jag att Sveriges ”höga” sjukskrivningssiffror beror på ett internationellt sett tuffare arbetsplatsklimat. Tunga arbeten, undermålig lön och ett uppskruvat arbetstempo. Och så spriten, så klart.
Oavsett vilken dag det är i veckan så har vi nästan alltid fullt på min arbetsplats. Höga alkoholskatter till trots, tycks det nästan aldrig sina i plånboken när levern skall bankas lugn. Varje dag, kraftigt berusade människor, som stapplar omkring på krogen, riktigt sent på natten. Inte enstaka själar, utan riktigt många.
När jag står där bakom bardisken skakar jag på huvudet för mig själv och undrar hur de skall orka upp till jobbet dagen efter. Även om de kanske har sköna arbetstider, kanske börjar de vid nio, så har de ändå bara sju, åtta timmar kvar innan de skall vara på sin arbetsplats. Lägg där till ett stopp vid korvkiosken, eller Sleven. Lägg där till resan hem, och sen färdvägen till jobbet på morgonen. Det blir inte många timmars sömn, och alkoholen kommer definitivt inte att hinna brytas ned. Och nej, de är inte studenter eller arbetslösa. Jag hör ju vad de snackar om.
Så jag antar att de får ta och ringa in sig själva som sjuka på morgonen. Vi har ju karensdag i Sverige, så om man vill ha ut någonting av sin förlorade dag och inkomst, är det lika bra att stanna hemma någon dag extra. Och sen är det ju fredag, och då skall man ut och klubba på kvällen. Kanske träffa någon att släpa med hem och knulla lite med. Ja, då vill man ju vara utvilad, pigg och glad. Lika bra att stanna hemma och sova ut på morgonen, eller hur?
Och de som inte sjukskriver sig? De sitter antagligen rödögda, ammoniakluktande och stirrar hålögt på sina dataskärmar. Inte lär de får mycket vettigt gjort innan lunch, och kanske inte därefter heller. Det är nog lika bra att smita lite tidigare och ta en after work-öl, så man blir människa igen…
Inte undra på att de går lite knackigt för Sveriges ekonomi. Vi är land av spritzombies. Antingen är våra hjärnor paralyserade av fylla, eller så är den lamslagen av baksmälla och sömnbrist. En sänkt alkoholskatt kommer garanterat att driva upp sjukskrivningarna, både långa och korta. Det är jag övertygad om.

<< Home