Krossad is

Givetvis så var det packat på kneget i lördags. Nu är det måndag och kväll och två dagar har förflutit. Först nu har jag äntligen lyckats återhämta mig så pass att jag börjar känna mig mänsklig och kan börjar uppbåda lite energi till självförverkligande och kreativt skapande.

När det är lördag, och lite ostabilt väder håller sig folk alltid hemma lite längre än vanligt. Det ger givetvis en soft start på kvällen, men den lilla lyckan förtas snabbt av att alla kommer exakt samtidigt, ungefär klockan strax innan elva. Vi är tre stycken stackare i baren som skall servera cirka fyrahundra gäster, som alla till varje pris skall försöka kompensera de där extra timmarna de blev kvar hemma runkandes framför Allsång på Skansen. Eller vad nu vanliga dödliga gör innan de går ut på krogen. Jag vet inte, jag minns inte. Jag har inte varit ledig en fredagkväll de senaste tre åren. Inte på så sätt att jag har orkat gå ut som vanliga krogzombies i alla fall.

I runda slängar betyder det i vilket fall att vi måste producera cirka 266 stycken stora stark/glas vin i timmen var, om alla gäster dricker två drycker per timme. Och det fixar vi hyffsat enkelt (med livet och hälsan som instats), eftersom vi är så sjukt snabba och jobbar så att svetten lackar. Det är fullständig kravall. Vi är Kung-Fu masters i baren, tre stycken ninjas med var sin material arts stil i baren. (Jag kör Shoot fighting.) Det är garanterat mer underhållning att se oss kriga mot tredubbla led panikslagna alkoholzombies, som tror att ölen skall sina i kranarna, än att se en kung-fu rulle på bio. I kväll har vi flow, det flyter på riktigt snyggt. Vi är trots den övernaturliga stressen positiva och för en gång skull är publiken rätt hygglig...

Om det inte vore för de där jävla Mojito-drinkarna. För de av er som inte vet; Mojito är en drink bestående av ljus rom, mosad (muddlad på barspråk) limefrukt och färska myntablad, sockerlag och sodavatten. Samt krossad is. Vad du än gör så beställ aldrig, aldrig, en Mojito när du ser att bartendern sitter i skiten. Eller en Caipirinha heller för den delen. Du skall icke beställa en krossad is-drink över huvudtaget. Mojito är det mest fantasilösa och pinsammaste man kan beställa. Mojitos är för människor som fortfarande tycker att pizza är festmat. Beställer man en mojito på en nattklubb visar man att man inte har någon som helst stil, koll eller sympati för bartenderns situation. Symptomatiskt nog så är det i stort sett alltid så att gästen lever i villfarelsen att den har gjort en otroligt sofistikerad beställning. Speciellt eftersom att allt flyt i arbetet bryts och flera minuters intensivt slit direkt tillintetgörs.

En mojito består nämligen av de två allra värsta momenten i drinkblandning - muddling och krossning av is. Jag vet inte hur bonnjävlarna som dyker upp på min arbetsplats hittar dit, men givetvis så består varannan beställning av minst en mojito, när trycket är som allra värst. Och folk måste ju för helvete se hur jag sliter med dem. Hur högerarmen vevar i femhundra knyck per minut med iskrossaren. Is är hårt, och det krävs energi för att slå den i stycken. Och den måste komma ur min högerarm, för att du skall kunna dricka din jävla issörja! Ser människorna inte hur svetten pärlas på min panna?

Sekunderna tickar, tre minuter och jag har gjort tre mojitos och en caipirinha. Självklart så skall skånejävlarna betala beställningen var för sig, hälften med kort. Två minuter till. Nu har jag ägnat säkert fem minuter enbart åt de här tre skårrande brudjävlarna, och de har mage att inte lämna en enda ynka jävla spänn i dricks. Jag försöker mörda dem med blicken, men de har redan vänt ryggen till.

Nu är det fyrdubbel kö. Folk börjar skrika och vifta. Nu har jag ingen aning om vem som väntat längst eller knuffats mest. De är fullkomligt galna. De är fyllezombies som klöser i bardisken efter alkoholen. Ögonen står ut från sina hålor av skräck för att bli utan sprit. Fradgan rinner ur mungiporna på dem. Jag chansar, tar den manlige närmast ölkranarna till höger. Resten av mobben ylar i protest. Fan! Helt, fel person? Skitsamma! Två stora stark tar mig femton sekunder inklusive betalning eftersom han har en hundring viftandes i klorna. - Nästa, jatack, vad ska du ha? Man. Trettio år och lite till. Stekare. Bebisblå pikéskjorta, pojkfrisyr, elakt flin. - Jag vill ha två sådana där drinkar. Han pekar på skånebrudarnas mojitogegga. Självklart. Din jävla bracka. Jag visste det. Det var därför du flinade så elakt. Du har stått här hela tiden och sett mig svettas och slita, och nu skall du ha precis likadana bara för att se hela showen en gång till. Var så goda, människor, här har ni mig. Era cyniska jävla monster. Ni är som romare på Colloseum. Jag är gladiatorn och ni är dessutom vilddjuren. Slit mig i stycken!

Nu har jag nått sista utposten. Adrenalinet turbosprutar ut i mitt blodomlopp. Världsrekord i iskrossning. Var så god, två mojitos. Smäller ned dem på bardisken. Ditt jävla moderatarsel, skriker jag i ansiktet på honom. Någonstans, djupt inom mig, så att ingen hör.

Någon tar på mig. Men jag är för boostad för att koppla. Jag tar hans beställning. Fan, fan, fan, tänker jag. Ingen tar på mig när jag står bakom baren. Det är en fråga om respekt och integritet. Jag kulle inte ha tagit hans beställning. Det är att förnedra sig för mycket. Fixar hans beställning för att bli av med honom snabbt, samtidigt som jag skamsköljer mig själv för att ha nedlåtit mig så. Börjar jobba med en eller två andra människor beställning.

Någon taffsar på mig igen! En sladdrig hand som klappar min axel, mitt huvud. Samma kille igen. Nu jävlar smäller det. Här går gränsen!
- Vafan håller du på med!?, skriker jag i ett försök att överrösta den definitivt skadliga ljudnivån. Ge fan i att taffsa på mig! Förvånad spottar den långe, harkranksliknande, snorungen ur sig att han "bara" vill ha växel till cigg.
- När jag står i baren så rör du inte mig fattar du det? Han ser oförstående ut. Jag har vågat ifrågasätta hans rätt till omedelbar uppmärksamhet och total underkastelse, som så många krogbesökare tror sig ha rätt till. Jag fullkommligt kokar. Spänner ögonen i honom.
- Jag kommer väl förfaen inte och taffsar på dig på ditt jobb?
Nej, det gör jag ju inte. Det kan han inte argumentera i mot. Han är tyst.
- Nu får du inte beställa på fem minuter, gastar jag samtidigt som DJ:n höjer volymen ytterligare ett smärtsamt snäpp. Jag tar tre, fyra andra beställningar innan jag växlar hans skrynkliga tjugor. Vafan trodde han egentligen?