Dokumentfobi

Semestertider och en oattraktiv bortglömd sattelitort, samt en stor portion tur, har förlänat så att Bostadsförmedlingen erbjuder mig ett förstahandskontrakt. Nu gäller det att handla snabbt. Med lätta steg påbörjar jag min resa till jobbet, ett halvdagsprojekt i tider som dessa, då kollektivtrafiken trafiken i staden närmar sig totalt haveri.

Väl framme letar jag reda på restaurangchefen. Jag förklarar mitt problem. Att jag har blivit erbjuden en lägenhet, men att mitt anställningskontrakt bara säger extra timanställd och att det behövs en fast inkomst för att få ett hyreskontrakt. Jag berättar att jag enbart vill ha ett intyg som bekräftar att jag trots det jobbar minst 36 timmar i veckan, något som måste motsvara, som allra minst, en 75% tjänst.

Chefen snörper ihop sitt ansikte av irritation och svettas lite ymnigare. Buttert grymtar han. -Vi får väl se vad vi kan göra. Han är inte helt olik en gris. - Alltså, jag kan skriva intyget så behöver du bara..., börjar jag. - Jamen de är faktiskt inte så det fungerar, stönar han. - Men jag tänkte att det kunde spara lite tid och..., försöker jag fortsätta. Nä. Ingen idé att försöka. Vi får väl se vad han hittar på.

Chefen vaggar i väg. Jag står kvar vid baren, så han vinkar åt mig att följa efter. Vi går ned i källaren där han leder till ett för mig okänt rum. Skyffet är uppenbarligen hjärtat i ventilationssystemet. Det är trångt, dammigt och fläktarna dånar. Det finns ett minimalt skrivbord med en skruttig dator, en lagerhyllla med ett kassaskåp och pärmar. På golvet ligger det flera plastpåsar slängda. Alla proppfyllda med sedelbuntar. Jag sneglar på pengarna och försöker att tränga bort begäret efter dem, genom att stirra på hans mun och försöka räkna ut hur många citroner han käkar till frukost.

Han rotar i en pappershög. River fram ett papper.
- Alltså, jag skriver i antalet timmar här. Standard är ju max 14 timmar för extra anställd.
- Men jag jobbar ju minst fyra dagar i veckan. Dokumentet behöver ju inte vara jurdiskt bindande mellan oss... Du kan ju få tillbaka det om några minuter, jag ska bara faxa iväg det till Bostadsförmedlingen. Jag vill ju bara ha en lägenheten...
- Men så kan man inte göra. Okej, okej, jag skriver 20 timmar då. Men det är ju inte korrekt!

Inte korrekt? Nähä. Vart lärde du dig det? SHR:s restaurangchefskurs? Han frågar efter min personuppgifter och kontonummer. Tystnad. Chefen plitar, jag svettas. Skruvar lite på mig.
- Nu är jag klar! Du kan skriva på och ta den undra kopian, den blev snyggast!, utropar han lättad.

Framför ligger ytterligare ett av SHR:s standarformulär. Fast det här är nog fulare än det tidigare. Chefen har med spretig stil skrivit restaurangens namn och organisationsnummer och mina uppgifter. Det ser ut som att en tioåring fyllt i det. Formuläret består, som vanligt, till stora delar av olika kryssalternativ. Det är inte helt olikt en tipskupong.

Nu heter min anställning helt plötsligt Oregelbundet arbete (extra). Som om det skulle låta bättre. Dessutom har han i rutan för Huvudsakligt arbete skrivit "Nisse", även om det också med hans kråkfötter, kan läsas som "Nille".

Dokumentet är daterat med dagens datum. Bye, bye, lägenheten. Tack, tack, chefen! Jag önskar att du super bort ditt jobb och förblir bostadslös för resten av livet. På riktigt.